Igår var jag hos frisören. Har inte varit där på 100 år då jag sällan blir nöjd. Men den här gången blev jag nöjdare än nöjdast. Har redan bokat in en ny tid för att färga utväxten och jag längtar. Och jag är så glad över att jag vågade köra på orange. Det känns höstigt och bra liksom.

Men hallå där. Det var länge sedan. Jag sitter i mitt och Davids kök (ja, vi har blivit sambos nu) och skriver på min tenta som ska lämnas in om 5 timmar. Det regnar ute. Perfekt pluggväder. Så, vad händer annars i mitt liv? Ja, jag jobbar på. Är kvar på Monki och kommer fortsätta där i höst också samtidigt som jag pluggar. Jag börjar min sista termin om en vecka. Shit, jag har redan klarat av 3 år av min utbildning. Lite stolt blir man ju. Och nu känns det nästan lite läskigt att det snart är över och att det är då verkligheten börjar. I sommar har jag bara jobbat och jobbat. Och flyttat. Och varit på Peace & Love. Och åkt karuseller på Liseberg. Och ätit 1000 glassar. Och badat några gånger. Och på torsdag ska jag till frisören för första gången på 6 år. Då blir jag förmodligen orange i skallen. Och på lördag ska vi på bröllop. Och sedan är väl sommaren slut? Men vet ni, det gör inget. Jag längtar faktiskt efter vintern. För i vinter drar vi till Thailand, jag och min sambo. Jag älskar att säga att vi är sambos. Det är fint liksom. Hörrni, nu måste jag fortsätta med min tenta. Vi hörs när vi hörs!

PS. Godis mår fint, hon busar som aldrig förr nu när vi bor i en större lägenhet. Livin' the life, hälsar hon!

Bild: Rockfoto.nu

Tikkle me på Phoenix-scenen på Peace & Love-festivalen. Jäklar vad roligt vi hade, tack alla!!!!

Hörrni, jag har ju glömt berätta att jag drar till Peace & Love på torsdag och uppträder med bästa Tikkle Me! PEPPPPPPPPPPPPPPPPP!!!!!!! Ni som ska dit: KOM OCH DANSA MED OSS!!!

Såhär blev den, min andra tatuering. Jag är så himla glad och nöjd, den är så himla JAG.
Och ja, den gjorde ont. Som fan. Men den är helt klart värd all smärta!

Tjabba tjena hallå!!!
Idag ska jag tatuera mig! Iiiiiiih! Pirr i min mage just nu. Nervös. Men glad!

Hej! Tänkte bara att ni kanske ville se min nya hatt från Monki som jag är helt förälskad i. Och så ville jag bara säga GRATTIIIIIIIIIS till min älskade systeryster som fyller år idag! <333 Och justja, en sak till. Idag kommer min kärlek hem! Jag ska attackpussa honom! Äntligen!

Igår tröttnade jag på mitt långa, slitna hår och klippte av en decimeter, bara sådär. Tjoff liksom! Och jag älskar det! Om ni undrar varför jag har solbrillor på bilden så är jag bakis, osminkad och tröttast i stan = ofräsch brud! Men skit i brillorna, det är håret som ska vara i fokus.

HAHAHAHA, herregud vad jag älskar den här bilden! Skrattar så jag nästan kissar på mig. En helt vanlig morgon kan jag och Godis alltså se ut såhär.

Igår firade vi 1 år. Idag åkte han iväg på turné. Han försökte trösta mig med att två veckor går fort. Men för mig är två veckor en evighet när jag inte får tillbringa den tiden tillsammans med personen jag älskar mer än livet.

Jag har en vän som heter Masja. Hon är så otroligt duktig på att skriva, hennes ord berör mig djupt in i hjärtat. Här är en, enligt mig, viktig text som jag har kopierat från hennes blogg:

"En mamma står i hallen, kollar sig förblindat i spegeln, drar sig i skinnet och önskar sig en ansiktslyftning. Just den här dagen mår mamman dåligt över sig själv, känner sig så jävla misslyckad. Ja, en riktigt ful morsa som lyckats klämt ut 3 ungar och blivit fet till på köpet. Hennes lilla dotter står bredvid sin mamma, tar också i sitt skinn och önskar sig att mamma bara ville vara glad".

Jag skriver mycket om livet som barn just nu. Hur vi uppfattade saker, såg på dom vuxna, våra tankar, funderingar, känslor, rädslor och lycka. Jag tänker ofta att när jag blir mamma, då ska jag aldrig göra si eller så, inte skrika, respektera, alltid tänka förnuftigt, låta barnen gå före allt annat, sakna dem så fort dom går tills skolan eller dagis. Vara den bästa mamman på alla plan. Och att älska mig själv. Få min egen tid.

En vuxen person kan inte säga vad som helst till ungen. Det går liksom inte. Jag har alldeles för mycket dåliga erfarenheter av det, bra erfarenheter också. Jag tror barn har lättare att lyssna, det har förmågan att verkligen känna, även om dom inte alltid förstår vad samtalet går ut på eller handlar om. Barn är oerhört smarta och jag HATAR när vuxna säger att dom vet bättre än sina barn. Morsor som skriker på ungarna i mat affären för att dom råkade ha ner kexet från hyllan eller matcho pappor som tvingar med sin pojkar till fotbollen fast dom inte vill. "För du är min lille pojk och FÅR INTE leka med dockor. Du ska ju vara precis som Pappa. Eller hur?".

Jag skulle kunna kräkas på hur vuxna behandlar barn ibland. Hur man liksom underkastas deras otroligt bra förmågor. Jag vet ju själv hur det var. Kan än idag tänka tillbaka på när någon skrek på mig, när det plötsligt var mitt fel, när jag skulle gå upp på mitt rum, när jag såg ett annat barn gråta på stan, hur ont det gjorde, vad jag ville krama, trösta. Jag minns vuxnas kroppsspråk. De behövde inte alltid öppna munnen, för att man skulle fatta vinkel, dagsformen, arg, ledsen, sorgsen eller lycklig.

Den uppfostran barnet får hemma, kommer den med all största säkerhet bära med dig som vuxen och hela livet. Bantar kvinna bort sina mamma kilon inför barnets ögon, så kan den råka jävligt illa ut. Hej varningsklockor ringa. Vi måste vara lojala mot barnen. Det lyssnar också, ser och känner.

HAHA, jag älskar den här bilden! KOLLA GODIS!!! <33333

Någonting annat jag älskar är att jag har fått sommarjobb på Monki och börjar min upplärning i Maj. Monki är ju min favvoaffär, så ni kan ju gissa hur glad jag är?! Var där senast för ett par timmar sedan och fyndade på rean. Gillar't liksom.

För övrigt så mår jag riktigt bra! Jag lever livet, skulle man kunna säga. Och jag älskar det.

Foto: Sara Siljebråt

Förra helgen fotades Tikkle Me av Johan F. Wahlberg, och här är några "bakom-kulisserna-bilder" som hans duktiga fru Sara tog.

Alltså, den här låten. För att inte tala om videon. Jag dör en aning. Kan inte riktigt förklara känslan, men jag får gåshud varje gång jag ser den. Så himla fin bara.

På bilden ser ni min blivande tatuering. Egentligen skulle jag tatuerats i söndags, men Emilie som ska tatuera mig hade inte den nål som behövdes hemma. Hon har beställt nålen och den kommer i veckan, men jag har gått och blivit sjuk så jag får vänta ett tag till med att bli tatuerad. Men snart sitter den där texten (lite småjusteringar kvar bara) på min kropp! Iiiih!

PS. Jag har fått höra att W:et ser ut som Walt Disney's W eller en stjärt. Själv tycker jag att det ser ut som ett hjärta. Jag gillar ju Disney, jag gillar stjärtar och hjärtan, så jag är nöjd liksom.

Ååååh, vet ni? Jag och David har planerat in två resor i år. Den första blir en weekend i London. Och den andra blir, håll i er nu, två veckor i Thailand!!!!! Jag döööööööör! Thailandresan kommer inte bli förens typ 30:e december, så det är ju sisådär 10 månader kvar. Men vi pratar om det hela tiden och är alldeles till oss av glädje. David fyller 30 år på nyårsafton och då kommer vi alltså vara på andra sidan jordklotet, tillsammans. Jag och min kärlek i paradiset. <3

Kolla vad jag gjorde för ett par timmar sedan. Piercade örat! Har funderat på det ett tag, och bestämde mig idag för att göra det. Så när jag var och fikade med min vän Towe idag frågade jag om hon ville följa med om jag tog hål i örat. Det slutade med att hon också gjorde det, fast i vänster öra! HAHA. Fan vad ont det gjorde och vad rött mitt öra blev, men nu jävlar sitter det där. Och jag är nöjd!

För exakt ett år sedan, på årets snöstormigaste dag, hade jag ingen aning om att jag samma kväll på en 50-årsfest i en iskall lokal skulle träffa mitt livs kärlek. Om ni bara visste hur glad jag är att jag beställde den där taxin, trotsade snöstormen samt min bakfylla och gick på den där festen. Allt har en mening, right?

Jag bubblar över. Det känns som att jag ska explodera. Av känslor, för min David. Jag har kommit in i värsta kärlekskranksperioden och saknar ihjäl mig varje liten sekund som jag inte är med honom. Jag börjar gråta för att jag är så kär, för att jag är så lycklig. Jag är tårögd nu när jag skriver det här. Jag har alltid sagt att jag inte är speciellt kärleksfull av mig. Jag hade så jävla fel. Med David är jag kärleksfull, gosig, kramig, pussig och klängig som fan. Jag vill hålla om honom hela tiden, känna hans kropp mot min och höra hans hjärta slå. Hans trygga, varma famn får mig att andas och jag vill vara i den famnen, just den famnen, för alltid.

HAHAHA, det här är det roligaste jag sett på länge! Jag skrattar så jag gråter och nästan kissar på mig.
"Skala potatisen - MED DIN KROPP!"

Jag ska sälja mina rosa high heels. De kommer tyvärr inte till användning. De är sparsamt använda, men har några fläckar på tyget nere vid platån (som knappt syns). Nypris var 900 kronor. Storleken är 36.

250 kronor vill jag ha för dem. Någon som är sugen? Maila: rozaleen.ljungkvist@gmail.com

Foto: Isabelle Deravian

Är David den människan jag ska flytta ihop med, skaffa barn med, gifta mig med, leva med, dö med? Mitt hjärta säger ja. För alltid.

Okej, det här skulle kunna bli världens längsta inlägg, beroende på hur man tolkar ordet "saker". Men istället gör jag det enkelt för mig och skriver att en av mina favoritsaker är kors. Kors är jag. Jag har gillat kors så länge jag kan minnas, det är så fint bara. Sen gillar jag saker som är gröna också. Grönt är skönt liksom.

Vad vore livet utan vänner? Jag är så himla glad och tacksam över att jag har så många fina vänner i mitt liv. Jag önskar att dygnet hade fler timmar, så att jag hade mer tid till att umgås med mina vänner. Ibland hinner jag inte träffa mina vänner så mycket som jag faktiskt vill träffa dem. Utan mina vänner vore mitt liv grått och trist. Tack för att ni finns, om ni bara visste hur mycket ni betyder för mig, kära vänner. En fika och lite skitsnack, en godispåse och en film eller en shoppingrunda på stan med fina vänner, det är som balsam för själen.

Jag loggade precis in på min skolmail och fick se att jag blivit godkänd på den näst sista tentan i kursen jag nyss gick. Detta innebär att jag inte behöver söka någon dispens och att det inte kommer att bli något krångel med varken CSN eller att ha behörighet till nästa kurs. Gissa om jag är glad?! Jag blir aldrig 100% nöjd med de tentor jag skriver, men lyckas ändå bli godkänd. På 2½ år har jag bara blivit underkänd på en hemtenta. (Salstentor har jag svårare för, så det är tur att vi inte har så många sådana). Varje gång jag ser att jag blivit godkänd blir jag så stolt över mig själv. Jag kan ju! Och jag är bra på det jag gör!

Om en månad ska jag och Majja sjunga ikapp med Daniel Adams-Ray när han spelar här i Eskilstuna. Jag har inte varit på någon spelning på jag-vet-inte-hur-länge och jag längtar verkligen. Att sjunga och dansa till bra musik med någon man tycker om, det blir inte bättre än så va?

HÄR är min favoritlåt med Daniel. HÖJ VOLYMEN!

Okej, jag känner redan nu att det här kan bli ett känsligt och jobbigt inlägg. Jag vill egentligen inte ägna en endaste tanke på min sista dag. Jag vill aldrig att mitt liv ska ta slut. Ibland när jag ska sova kan jag tänka på döden. Jag tänker att alla människor en dag kommer att dö och blir ledsen och rädd. Jag vill inte förlora några människor i min omgivning. Och jag vill inte lämna den här världen. Jag trivs så bra med mitt liv och jag önskar att det varade för evigt. Ibland går det upp för mig att mitt liv kan ta slut precis när som helst, och då påminner jag mig själv att leva som om det vore den sista dagen i mitt liv.

Oj, vilken svår fråga. Ja, vad är kärlek egentligen? Kärlek är en känsla. Det finns olika sorters kärlek. Det finns kärleken som jag känner för mina systrar. Det finns kärleken som jag känner för min katt. Det finns kärleken som jag känner för mina vänner. Och det finns kärleken som jag känner för min pojkvän. Kärlek är någonting fint. Någonting man mår bra utav. Jag kan inte säga hur du upplever kärlek, och du kan inte säga hur jag upplever kärlek. Det är någonting individuellt och personligt. Men för mig är kärlek någonting som värmer i hjärtat och som jag hoppas och vill att alla människor får mycket av i sina liv. Kärlek är lycka.

Detta är en fråga som har ett sjävklart svar. Om jag bjuder på mat så bjuder jag på stuvade makaroner! Stuvade mackisar är typ min specialitet. Jag är inte direkt duktig på att laga mat. Jag tycker bättre om att äta mat än att laga den. Och om jag inte orkar laga mat så skulle jag bjuda er på sushi. Dock inte hemmagjord, utan jag köper den från sushihaket mitt emot där jag bor, såklart.

Jimmy och Sirpa, det är mina föräldrar det. Mina föräldrar separerade när jag var pytteliten (ja, ung alltså), så jag kommer inte ihåg hur de var tillsammans. Jag är uppväxt med min pappa och nu när jag själv är vuxen undrar jag hur han klarade av allting. Att vara ensamstående med två döttrar och jobba samtidigt. Dessutom pratade jag inte i skolan när jag var yngre, vilket måste ha varit jättefrustrerande för pappa. Han försökte verkligen med allt, men jag vägrade prata. Pappa har jobbat på en bensinmack sedan sisådär 30 år tillbaka. Det innebär krångliga arbetstider och när pappa jobbade kväll spenderade jag och syrran mycket tid hos farmor och farfar som blev som extraföräldrar till oss. Jag kallade till och med farmor för mammafarmor. Under gymnasietiden och sista tiden jag bodde hemma så tappade jag kontakt med pappa, vi gled ifrån varandra. Men nu har jag hittat mig själv och även pappa har blivit mer säker i sig själv och nu när vi träffas känns det så mycket bättre. Vi behöver inte låtsas att allt är perfekt mellan oss och vi pratar inte om varför vi ses så sällan, istället uppskattar vi och tar till vara på den lilla tiden då vi ses. Jag står inte mina föräldrar nära och jag vänder mig oftast inte till dem när jag har problem. Jag är självständig, och så har det nästan alltid varit. Men jag är stolt över min pappa som klarade av den tuffa tiden när jag och syrran var små, han gav aldrig upp.

Jag ligger nerbäddad i min soffa och pluggar och lyssnar på plogbilen som väsnas utanför mitt fönster. Vet ni vad jag längtar efter nu, mer är någonting annat? En utomlandsresa. Jag och David har pratat om att åka utomlands ända sedan vi träffades, typ. Jag vill göra allt med min David för jag trivs så himla bra i hans sällskap. Att åka utomlands med honom skulle vara så sjukt kul! Vi försöker spara pengar varje månad, men vi är båda shoppingnördar och tycker om att slösa pengar, så ni kan ju gissa hur det sparandet går. Men nu har jag verkligen blivit som besatt. Jag tänker på att resa flera gånger dagligen och drömmer mig bort till värmen, vita stränder och turkost vatten. Nu SKA jag bli en snåljåp och spara till en resa med min kärlek. I CAN DO IT!

Min första kärlek var hårig, tjock och hette Ida. När jag var fem år fick jag och min syster varsin kattunge. Jag tror att jag betalade högst en femkrona för min. Jag döpte henne till Ida, för att jag tyckte om Emil i Lönneberga och han hade ju en syster som hette Ida. Jag minns Ida som världens mysigaste katt. Hon sov ofta bredvid mig i min säng och hon verkade alltid så nöjd med livet, det såg till och med ut som att hon log ibland när jag klappade henne på magen. Ida blev 17 år gammal. Hon avlivades på grund av åldern och jag saknar henne så mycket. Ibland kan jag höra henne spinna i mina tankar och så ser jag framför mig hur hon kom och puffade på mig med sitt huvud för att hon ville bli klappad. Ida var omtänksam. När jag var ledsen kom hon till mig och gosade med mig. Hon var världens snällaste katt, min Ida.

Okej, nu ska jag låtsas som att ingen av er som läser känner mig... Hej! Jag heter Rozaleen Ljungkvist. Jag kallas för Rolle eller Nina. Eller Rolf. Fast det är bara min pojkvän som säger Rolf. Min pojkvän heter förresten David. Vi firar våran 9-månadersdag idag faktiskt. Grattis till oss! Jag fyllde 24 år för en månad sedan ungefär. Jag har en katt som heter Godis, hon tycker om att leka apport. Jag och Godis bor i Eskilstuna i en studentlägenhet ovanför McDonalds. Min lägenhet är ungefär lika stor som en provhytt på H&M. Jag studerar för fullt på högskolan här i E-town, och om ett år är jag förskollärare. Alltså kan ni förmodligen dra slutsatsen att jag gillar barn. Och att leka och busa. Jag tycker om att skratta också. Jag ser mig själv som en lättsam och snäll person som för det mesta är väldigt öppen av sig. Jag kan prata om det mesta, oavsett om det är någonting bra eller dåligt. Jag tycker det är okej att visa att man är ledsen eller mår dåligt, precis som man kan visa att man är glad eller mår bra. På tal om ingenting så är min älsklingsfärg grön. Jag älskar att äta mat. Och godis. Och just nu har jag kommit in i en läskperiod. Jag har blivit Cola-beroende. Förut var jag O'boy-beroende, men nu är det alltså Cola som gäller. Igår började jag träna igen efter ett uppehåll på alldeles för många månader, så idag har jag träningsvärken från helvetet. Det ser ut som att jag bajsat på mig när jag går. Jag har förresten blivit värd på Gympozz, vilket innebär att jag kommer få träna gratis! Hur värt som helst när man är fattig student! Jag har förresten två jobb också. Jag jobbar som garderobiör (säger man så? förmodligen inte) och diskplockare på en krog och så städar jag hotellrum på Yxtaholms slott. Just ja! Sen så bakgrundsdansar jag ju med Tikkle Me! Shit, det här blir ju ett riktigt långt inlägg. Det finns en del att säga om mig alltså. Jag är en ganska intressant människa om jag får säga det själv. Men nu räcker det, för jag orkar inte skriva mer, och ni har säkert slutat läsa för typ en kvart sedan. Puss. 

Okej, nu har jag bloggtorka som heter duga, och då passar det väl sjukt bra att jag börjar på den här listan som alla andra redan kommit typ halvvägs med? Nu kör vi!
Jag börjar med Dag 01 i nästa inlägg.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder

Jag håller på att rensa ur garderoben här hemma. Jag har så mycket fint som jag tyvärr inte använder. Så nu säljer jag av lite på Tradera (auktionerna går ut imorgon!). Jag ser hellre att någon annan använder mina kläder/skor/accessoarer än att de bara ligger och samlar damm hemma hos mig. Jag kommer att lägga upp fler auktioner så småningom, men då meddelar jag er. Ifall ni är intresserade vill säga.

Spana in mina auktioner HÄR.

UPDATE: Nu har jag lagt upp fler auktioner! Spana in dem vettja! 

Igår var jag inne på Monki och fyndade på deras rea för typ femtioelfte gången. Denna gång fick jag med mig en svart kimono hem. Och jag blev så kär i den att jag var tvungen att gå dit idag och köpa den i lila också. Så himla fina.

Foto: Victoria Luzon Johansson

Vicky, som är min partner in crime/danskompanjon i Tikkle Me har startat en ny blogg. I den skriver hon om allt ifrån mirakelnudlar och chokladsmet till Tikkle Me, men framför allt om träning och hälsa. Ju mer jag lär känna Vicky, desto rarare tycker jag att hon blir. Hon är en sån där tjej som känns äkta, ni vet. Jag är glad över att vi kommit varandra närmare genom att jag får vara med och dansa med henne i Tikkle Me.

HÄR kan ni läsa Vickys blogg.

Idag gick jag till veterinären med Godis för hon höll på att klia sönder sina öron. Det visade sig att hon har öronskabb. När jag köpte Godis hade hon öronskabb men hon hade fått behandling mot det. När jag var hos veterinären i höstas och vaccinerade Godis så kollade de även hennes öron eftersom jag misstänkte att öronskabbet fortfarande var kvar. De tog prover, men sa att de inte såg något skabb. Godis är innekatt och har inte träffat några andra katter under tiden jag haft henne. Alltså har hon haft öronskabb hela tiden, men veterinärens prover visade fel. Så hon har gått med öronskabbet sedan i höstas, och det har nu gått så långt att hon kliat sig blodig. Jag tycker så himla synd om henne, men nu får vi hålla tummarna för att medicinet ska hjälpa. Älskade Godis.

Foto: Tikkle Me @ facebook/Karin Taberman

Snart är det fredag, vilket innebär nyår. Och nyår innebär att jag ska uppträda med Tikkle Me precis innan tolvslaget här i Eskilstuna. Det innebär också att min David fyller år och att jag ska äta god mat med rara vänner. Det innebär också bubbel och fyrverkerier. Och kärlek. Jag gillar nyår.

Mina älsklingar på samma bild. Den gör mig glad. Förresten, ser inte Godis tassar sjukt långa ut? Haha! Idag har jag köpt en julklapp till mig själv. En dunjacka! Jag är så himla nöjd. Nu behöver jag inte frysa när jag går ur. Jag fattar inte hur jag har orkat gå med tunna jackor och tusen tröjor under - varje vinter! Helt värdelöst ju. Men nu jävlar, dunjackans återkomst.